Tagg-Arkiv ◊ makrofotografering ◊

Författare:
• 2012-10-07 23.10

I dag blev det en djupdykning i mossan med makroobjektivet. När man inte har lust att fotografera andra saker kan man alltid plocka fram sin makro-optik och faktiskt hitta allt från vardagsföremål till saker man inte tänker på. Många saker blir intressanta i förstoring och det är nog detta folk i gemen oftast tänker på när de tänker på makro-objektiv.

Men ett makro är inte ett mikroskop. Det är inte en kraftig förstorare egentligen, det är ett objektiv som vilket som helst men har oftast en fast brännvidd någonstans från 50 mm till 120 mm är vanligt och det som skiljer ett makro från annan optik är att den har en mycket bättre närgräns för sin fokusering än vad andra optiker har. Detta betyder dock att den måste oftast göras ganska lång. Fokuseringen görs ju normalt genom att man flyttar en grupp av linser eller en enskild lins inne i objektivet och i dag är vi vana med att intern fokus inte märks på utsidan av optiken.

Med makro måste man kunna fokusera mycket nära, det är detta som är idén med det hela, att komma nära ditt objekt. Detta har förstås vissa konsekvenser också som man kanske inte tänker på men när man fokuserar på mycket nära håll blir skärpedjupet väldigt kort. Det betyder att man kanske får svårt att få skärpa på hela det objekt man vill fotografera och för att motverka det måste man ha en ganska hög bländare.

Skärpedjupet kan sägas vara en funktion av följande parametrar:

  • Objektivets brännvidd (hur många millimeter det är, ju större brännvidd desto kortare skärpedjup)
  • Fokusavståndet (ju närmare fokus, desto kortare skärpedjup)
  • Bländaren (ju större bländare eller lägre bländartal, desto kortare skärpedjup)

Så för att öka omfånget på skärpedjupet kan man göra följande:

Backa från motivet (ökar fokusavståndet), zooma ut från motivet (minskar fokallängden) eller öka minska bländaren (t.ex. från f/4 till f/16) alla dessa saker gör att fokusdjupet ökar.

Men när man fotograferar makro vill man ju inte gå längre från, man vill heller inte zooma ut och om man rattar på för mycket på bländaren så blir ljusinsläppet dåligt och därmed får man långa slutartider och det är risk att man får en suddig bild pga rörelseoskärpa (det blåser kanske på det du försöker fota) eller handskakningar som också ger rörelseoskärpa på bilen.

En blixt är bra för makroarbete. Men det bör inte vara en blixt som sitter inbyggd på kameran eller monterad på kamerans blixtsko. Anledningen är enkel – när du kommer nära objektet du skall fotografera kommer objektivet skymma blixtljuset och det blir inte vad du tänkt dig.

En kabel mellan kamerans blixtsko och själva blixten är nödvändig. Eller fjärrutlösning som en del kameror har där den inbyggda blixten används för att “tända” den externa blixten. Detta kräver att man kan mycket om sin kamera för att förstå hur man skall ställa in det och det kräver också att både blixt och kamera har detta inbyggt. Många modeller, särskilt Canons billigare, saknar detta och då är en kabel enklaste alternativet.

Med en blixt på kabel kan man utan tvekan ratta ner bländaren till f/20 eller ännu mer. Makroobjektiv har ofta möjlighet att styra bländaren ända ner till f/32 eller ännu mindre och det är nödvändigt för att få fokusdjupet att fungera.

Makroobjektiv är också ofta helt utmärka porträttobjektiv. Just för de kan ge dig ett kort fint skärpedjup och därmed fint så kallat “släpp” mot bakgrunden.

Nu några nytagna bilder från skogarna runt Upplands-Bro.