Tagg-Arkiv ◊ bländare ◊

Författare:
• 2012-10-07 23.10

I dag blev det en djupdykning i mossan med makroobjektivet. När man inte har lust att fotografera andra saker kan man alltid plocka fram sin makro-optik och faktiskt hitta allt från vardagsföremål till saker man inte tänker på. Många saker blir intressanta i förstoring och det är nog detta folk i gemen oftast tänker på när de tänker på makro-objektiv.

Men ett makro är inte ett mikroskop. Det är inte en kraftig förstorare egentligen, det är ett objektiv som vilket som helst men har oftast en fast brännvidd någonstans från 50 mm till 120 mm är vanligt och det som skiljer ett makro från annan optik är att den har en mycket bättre närgräns för sin fokusering än vad andra optiker har. Detta betyder dock att den måste oftast göras ganska lång. Fokuseringen görs ju normalt genom att man flyttar en grupp av linser eller en enskild lins inne i objektivet och i dag är vi vana med att intern fokus inte märks på utsidan av optiken.

Med makro måste man kunna fokusera mycket nära, det är detta som är idén med det hela, att komma nära ditt objekt. Detta har förstås vissa konsekvenser också som man kanske inte tänker på men när man fokuserar på mycket nära håll blir skärpedjupet väldigt kort. Det betyder att man kanske får svårt att få skärpa på hela det objekt man vill fotografera och för att motverka det måste man ha en ganska hög bländare.

Skärpedjupet kan sägas vara en funktion av följande parametrar:

  • Objektivets brännvidd (hur många millimeter det är, ju större brännvidd desto kortare skärpedjup)
  • Fokusavståndet (ju närmare fokus, desto kortare skärpedjup)
  • Bländaren (ju större bländare eller lägre bländartal, desto kortare skärpedjup)

Så för att öka omfånget på skärpedjupet kan man göra följande:

Backa från motivet (ökar fokusavståndet), zooma ut från motivet (minskar fokallängden) eller öka minska bländaren (t.ex. från f/4 till f/16) alla dessa saker gör att fokusdjupet ökar.

Men när man fotograferar makro vill man ju inte gå längre från, man vill heller inte zooma ut och om man rattar på för mycket på bländaren så blir ljusinsläppet dåligt och därmed får man långa slutartider och det är risk att man får en suddig bild pga rörelseoskärpa (det blåser kanske på det du försöker fota) eller handskakningar som också ger rörelseoskärpa på bilen.

En blixt är bra för makroarbete. Men det bör inte vara en blixt som sitter inbyggd på kameran eller monterad på kamerans blixtsko. Anledningen är enkel – när du kommer nära objektet du skall fotografera kommer objektivet skymma blixtljuset och det blir inte vad du tänkt dig.

En kabel mellan kamerans blixtsko och själva blixten är nödvändig. Eller fjärrutlösning som en del kameror har där den inbyggda blixten används för att “tända” den externa blixten. Detta kräver att man kan mycket om sin kamera för att förstå hur man skall ställa in det och det kräver också att både blixt och kamera har detta inbyggt. Många modeller, särskilt Canons billigare, saknar detta och då är en kabel enklaste alternativet.

Med en blixt på kabel kan man utan tvekan ratta ner bländaren till f/20 eller ännu mer. Makroobjektiv har ofta möjlighet att styra bländaren ända ner till f/32 eller ännu mindre och det är nödvändigt för att få fokusdjupet att fungera.

Makroobjektiv är också ofta helt utmärka porträttobjektiv. Just för de kan ge dig ett kort fint skärpedjup och därmed fint så kallat “släpp” mot bakgrunden.

Nu några nytagna bilder från skogarna runt Upplands-Bro.

Författare:
• 2011-03-08 23.03

Gå ut helt enkelt

Det finns något nästan suggestivt mystiskt i att bara ta med sig kameran, ett objektiv, inget mer och ge sig ut i natten för att fotografera vad som kommer i ens väg. Stativet är i vägen på sådana här färder, i stället rattar vi gäran in ISO-tal på 1600 och uppåt för att kunna öht exponera utan rörelseoskärpa. Ett ljusstarkt objektiv är förstås en mycket bra hjälp för sådana här färder men har man inte råd med det får man ratta upp ISO ett par kliv till så ordnar det sig.

Ljusstarkt objektiv

En billig 50/1,8 brukar dock passa de flestas plånböcker, jag har en Nikkor AF 50/1,8G-ED och den gick lös på ca 800 kr på nätet ny. Fungerar utmärkt och till de flesta andra kameramärken kan man få tag i motsvarande för under 1 500 kr i alla fall. Det fina med denna optik är att den utmanar och gör det roligt att fotografera inom givna ramar.

Användbar superzoom

Annars är ju en superzoom given som en bra partner på en förutsättningslös kamerapromenad. Min favorit är Nikkor 18-200/3,5-5,6 som jag gärna bär med mig. Sämre ljusstyrka men å andra sidan klarar mitt kamerahus relativt höga ISO-tal utan att bruset kväver känslan i bilden så jag accepterar den begränsningen för att få tillgång till lite zoom.

Läs mer…

Författare:
• 2009-11-08 01.11

I denna artikel tittar vi på hur man justerar exponeringen på en vanlig digitalkamera och vilka parametrar som påverkar exponeringen när man arbetar exempelvis i manuellt läge med kameran. I automatiskt läge sköter kameran oftast dessa tre parametrar helt själv men det är inte alltid man uppnår bästa resultat då.

En korrekt exponering innebär att:

Rätt mängd ljus från bländaren träffar en sensorplatta med en viss känslighet under rätt tid. Det finns alltså tre stycken parametrar som påverkar en exponering av en bild och vi skall titta närmare på dessa tre och se vad de gör för oss.

Läs mer…

Författare:
• 2008-12-27 02.12

Jag har fått en del frågor om nattfotografering och hur man skall ställa in sin kamera för bästa resultat och en del andra tricks för hur man skall gåt till väga. De flesta sakerna man kan göra är ganska enkla så här kommer mina tips. Om du kollar din kameras manual kommer du säkert hitta de motsvarande inställningarna i den även om jag kommer utgå från en Nikon D300 i artikeln.

Här är ett exempel på ett nattfoto taget med min gamla Nikon D70s:

Night Traffic

Nikon D70s, taget från taket av "skrapan", tidigare skattekontoret nere på södermalm. Här har jag använt ca 30 s slutartid, bländare f/20 och ett stativ.


Läs mer…

Författare:
• 2008-12-27 02.12

En av de mest användbara sakerna som en digitalkamera har begåvats med är det så kallade histogrammet som är ett diagram som visar hur en bild har exponerats. Detta histogram visar sig ofta helt ovärderligt när det gäller att bedöma hur bra en exponering blev, särskilt som de flesta kamerors display har ett mycket begränsat omfång och det är svårt att bedöma exponeringen genom att bara titta på bilden.

Hur man hittar till histogrammet

Det här fungerar olika på olika kameror men det är beskrivet i manualen hur man får fram histogrammet. På de flesta Nikon-kameror kan man ganska lätt få fram histogrammet när man tittar på bilder genom att först plocka fram en tagen bild, sedan använda fyrvägsknappen (den som har upp, ner, vänster och höger) och trycka upprepade gånger på vänster eller höger tills histogrammet visas. Trycker man uppåt eller nedåt byter man i stället till en tidigare tagen eller senare tagen bild.

När du ser en bild som liknar den nedan har du hittat histogrammet.

Vad histogrammet visar

D70 Histogram Page

Som du kan se visar histogrammet en distribution av antalet exponerade pixlar som en funktion av ljusstyrkan hos pixlarna. En hög stapel till höger i histogrammet betyder att många pixlar i bilden är ljusa. En hög stapel till vänster i histogrammet betyder att det finns många pixlar i bilden som är mörka.

Vissa kameror har också flera olika historgram, t.ex. visas kanske olika histogram för komponentfärgerna rött, grönt och blått samt ett kombinerat (gråskala). I min D70 visas bara ett histogram som är en sorts summering av de olika färgkomponenterna.

Läs mer…