I dag gäller nu svensk sommartid igen, sommartid gäller mellan sista söndagen i mars till sista söndagen i oktober månad. Vinterhalvåret gäller så svensk normaltid i stället.
Glöm inte ställa om klockan i era kameror så att den också går rätt. Det är nämligen alltid roligt att ha tidsstämpel på sina fotografier.
När jag började fotografera panoramor hade jag kameran inställd på automatik och använde mig av ett stativ för att få raka linjer och inte fara iväg när man skall sammanfoga bilderna efteråt.
Nu för tiden tar jag i princip bara panoramabilder för hand och med helt manuella inställningar i kameran. Anledningen är att jag ogillar släpa på stativ och det behövs för det mesta heller inte om man tänker sig för lite och utnyttjar kompositionshjälpen i kamerans sökare.
Panoramor beskrivs ofta genom antalet bilder som sätts samman och det beskrivs som t.ex. 6×4 vilket innebär att varje rad har 6 stycken bilder som fogas samman, sedan sätts 4 st sådana rader tillsammans till den fulla bilden, totalt alltså 24 stycken bilder ordnade i ett rutnät. För att peka ut en enskild individ kan man ange dess koordinat i rutnätet. Bilden längst ned till vänster heter då 1:1 och bilden längst upp till höger i exemplet ovan heter 6:4.
Färöarna fotograferat som panorama
I denna artikel tittar vi på hur man justerar exponeringen på en vanlig digitalkamera och vilka parametrar som påverkar exponeringen när man arbetar exempelvis i manuellt läge med kameran. I automatiskt läge sköter kameran oftast dessa tre parametrar helt själv men det är inte alltid man uppnår bästa resultat då.
En korrekt exponering innebär att:
Rätt mängd ljus från bländaren träffar en sensorplatta med en viss känslighet under rätt tid. Det finns alltså tre stycken parametrar som påverkar en exponering av en bild och vi skall titta närmare på dessa tre och se vad de gör för oss.
Figur 1: Kombinerad 3-fälts gråskiva med reflektor
Gråkortet är en vital del av fotoutrustningen för den digitala fotografen. Det används dels för att neutralisera färgstick i bilden som kommer sig av felaktig vitbalans men också för att kontrollera och justera kamerans exponering.
Hur detta går till är något som vi skall titta närmare på här i denna artikel. Vi har fått frågor på mail om detta så det är ett kärt ämne har vi förstått.
Vi kommer egentligen inte gå in mer än nödvändigt på teorin bakom varför man valt att sätta exponeringspunkten till 18% grått men det har att göra med hur en kaukasiskt mans ansikte exponeras när man fotograferar porträtt i svartvitt. Inte så relevant idag och det gör också att när man fotograferar människor som är mörkare i hyn måste man tänka på detta så att man exponerar korrekt.
Innan du läser denna artikel rekommenderar vi att du har läst artiklarna om vitbalans och den om hur kamerans histogram fungerar.
Jag måste erkänna att när det började komma rapporter om att Leica släppt en digital fullformatskamera som precis exakt ser ut som en klassisk Leica, då började det rycka lite lätt i den där “vill ha”-tarmen. Leica-märket är för mig, som för de flesta fotointresserade, förknippat med klassisk bildjournalistik och gatufoto och fotografer som Henri Cartier-Bresson, Robert Capa och Nic Ut (känd för krigsbilden av den springande, nakna vietnamesiska flickan, som skadats av napalm). Det är kamerornas Rolls-Royce, med en aura och en tradition.
Jag tror att många med mig lekt med tanken, för att sen avfärda den ganska snabbt. Själv har jag väl egentligen aldrig riktigt förstått vad det är som gör en Leica så speciell och som skulle göra den värd det pris den kostar. Nya M9-huset kostar faktiskt 62.499:- på Japanphoto i skrivande stund. För det priset kan man köpa två stycken Canon 5d mark II…
Där hade det nog stannat för mig, om det inte var för att jag fick syn på en video vid namn Street Photography: Documenting the Human Condition – Part One of Three av Chris Weeks i samband med lanseringen av M9:an. Den här filmen innehåller är både en ohämmad kärleksförklaring till gatufoto och till Leica. I filmen ser jag foton av ett slag som jag så innerligt önskar att jag var förmögen att skapa. Chris Weeks förklarar att, för att en gatufotograf ska prestera, måste han eller hon vara “osynlig”, passera obemärkt. En vanlig systemkamera drar till sig för mycket uppmärksamhet för att den är så stor, och man får inte de där orörda ögongblicksbilderna. Det är en Leica man måste ha, för att kunna smälta in.
Min första tanke är WOW, nu förstår jag precis varför man ska ha en Leica. Nu rycker det våldsamt i “vill-ha”-tarmen. Klart man ska ha en sån (som om man hade råd)! Sen börjar jag fundera igen. Ärligt talat så spelar det ingen roll om jag skulle få en liten kompaktkamera med fullformatsensor. Det kommer att dröja väldigt länge, om ens nånsin, till jag har det modet som de här fotograferna har att närma sig folk och fotografera dem på gatan som i filmen. Inget är väl mer uppenbart än att om man inte får bra bilder med vilken systemkamera som helst, och en 5d i synnerhet, då får man nog fundera på om man a) ska sälja kameran eller b) gå en fotokurs. Jag har valt det senare. Det finns inga prylar i världen som kan ge dig en genväg till bättre bilder och göra dig till en bättre fotograf.
Nä, nu ska jag ta och läsa om “Within the frame” av David DuChemin, och jobba lite med min uppgift till nästa fotokurstillfälle. Skulle jag nån dag få 60.000 kr i min hand, så ska jag lägga dem på den 1-åriga utbildningen Nordic School of Photography på Berghs School of Communication, eller någon liknande utbildning.
Jag är en riktig bandydåre, och det var det som fick mig in på fotograferandets bana. Första åren fotade jag med en lite mer avancerad kompaktkamera, men i januari i år köpte jag mig en riktig systemkamera och det första jag åkte iväg och fotade blev Bandy-VM. Och vilken skillnad det blev. I de flesta fall av fotografering brukar personen bakom kameran vara viktigare än utrustningen, men i fallet sportfoto krävs också en hel del utrustning för att det ska bli bra bilder.
Ibland kan det vara bra att ha ett hum om vilken ljustemperatur olika lampor och förhållanden kan ha vid olika tillfällen. Därför är det ett nöje att presentera ljustemperaturtabellen här. Skriv gärna ut och förvara i fotoväskan för en enklare inställning av din kameras vitbalans i fält.
| Färgtemp | Ljustyp |
|---|---|
| 800-2000 | Infrarödfoto |
| 1800-2000 | Stearinljus |
| 2500-3500 | Glödlampor av wolframtyp och halogener |
| 3000-4000 | Soluppgång / Solnedgång vid klar himmel |
| 4000-5000 | Lysrör och fluorescerande lampor |
| 5000-5500 | Elektronisk blixtljus |
| 5000-6500 | Dagsljus klar himmel |
| 6500-8000 | Dagsljus vid molntäcke |
Det är lockande att fotografera månen men inte så enkelt. Därför tänkte jag beskriva i denna artikel svårigheterna med att fotografera månen och hur man kommer runt dem för att ta fina bilder.
Månen fotograferad med 300 mm objektiv och därefter beskuren till en motsvarighet av en brännvidd på närmare 600 mm.
Kommentarer