Författare:
• 2009-10-05 23.10

Jag är en riktig bandydåre, och det var det som fick mig in på fotograferandets bana. Första åren fotade jag med en lite mer avancerad kompaktkamera, men i januari i år köpte jag mig en riktig systemkamera och det första jag åkte iväg och fotade blev Bandy-VM. Och vilken skillnad det blev. I de flesta fall av fotografering brukar personen bakom kameran vara viktigare än utrustningen, men i fallet sportfoto krävs också en hel del utrustning för att det ska bli bra bilder.

Till att börja med behövs ett snabbt hus och ett ljusstarkt teleobjektiv. Beroende på sport är ett 70-200/2.8 något av en minimigräns. Speciellt evenemang inomhus eller på kvällar kräver en hel del. Huset vill man gärna kunna ta serier på 5-6 bilder i sekunden eller mer med. Redan här ser vi att sportfoto inte är någon särskilt billig hobby, men ack så givande. Ett problem med att bara ha ett objektiv är att det kan bli svårt att bevaka hela planen om sporten har en stor spelyta (fotboll, bandy och baseboll tex). Det är därför bra om man kan ha två objektiv, gärna kombinera sitt 70-200 med ett 400/2.8, eller kanske ett 50mm objektiv tillsammans med ett 120-300. Men planera inte att byta objektiv under matchen, det hinner du inte med. Ska du fota med dubbla objektiv, måste du ha dubbla hus, eftersom annars hinner du inte med att fota den situation du vill ha med. Men om du bara ska fota för att det är skoj, så räcker ett 70-200/2.8 rätt långt, och Sigmas objektiv av denna sort kostar i dagsläget runt 8000 kronor. Vill man ha Canon eller Nikon originalglugg kostar dessa någonstans i trakten 18-20000 för ett 70-200. Iofs ingår då vanligen bildstabilisator och snabbare autofokus, men det är fortfarande en hel del mer pengar.

Men utrustningen är inte allt. Givet att man har åtminstone en för sportfoto hygglig utrustning så gäller här regeln att personen bakom kameran är viktigare än utrustningen mer än någonsin. Innan du fotar en idrott bör du se ett antal matcher, åtminstone på TV, så att du har en hygglig koll på hur spelet fungerar, var det brukar hända saker, hur snabbt är spelet och hur spelarna rör sig (rör de sig i stort sett alltid i samma riktning, eller kan de byta riktning när du minst anar det?). Olika sporter är helt olika att fotografera. Ta även kontakt med arrangören av evenemanget och fråga om var du får stå, om du behöver någon fotoväst eller ackreditering för att kunna röra dig på fotografiområdet.

Den vanligaste inställningen att fota idrott i är bländarprioritet, bländare 2.8. Helst vill du ha slutartider på runt 1/500 s eller snabbare, och det är då lämpligt att ändra ISO-inställningen så att du får 1/500 s slutartid på de mörkaste partierna på planen. Då det oftast är olika ljus i hörnen jämfört med mitt på planen är det svårt att fota manuellt. En inställning som är korrekt på mittplan resulterar i underexponering vid hörnflaggan och speciellt i snabba idrotter finns det inte tid att manuellt ställa exponeringstiden under situationen. Det finns två orsaker till att bländare 2.8 är att föredra vid sportfoto. Dels vill du vanligen frysa rörelsen, för att få med grus/snö/is-sprut på bästa sätt och för att få en skarp bild på huvudmotivet, dels vill du vanligen skilja ut huvudmotivet från bakgrunden och därför är ett kort skärpedjup att föredra. Om matchen spelas utomhus i skymningen så kan man behöva justera ISO-inställningarna allt eftersom, då det kan vara solljus första halvan av matchen, och elljus andra halvan. Det kan också ändra förhållandena för vitbalansen rätt kraftigt.

Andra inställningar som är rätt normala är enpunkts autofokus, så du vet exakt på vem du fokuserar, samt att den står på servo eller motsvarande, så fokuspunkten följer med mellan bilderna, när motivet rör på sig. Seriebildstagning är också standard.

Hur ska man då tänka vid olika idrotter? Då jag fotat mest bandy, och ett par basebollmatcher, så är det dessa idrotter som behandlas här. Dessa idrotter är så olika i sitt spel, att de kan illustrerar hur stor skillnaden kan vara mellan att fota två sporter.

Bandy är snabbt, världens kanske snabbaste lagsport, där spelarna rör sig i betydligt högre fart än tex i ishockey, för att inte tala om fotboll. Här gäller det att förutse vad som kommer att hända, när kommer det en brytning, flygtur eller ett friläge? Här gäller det att vara med varenda sekund, inte enbart för att du ska kunna fånga alla händelser av intresse, du måste också se till att hålla koll så du kan undvika att få bollen på din kamera (eller dig själv) samt att undvika spelare som kommer farande utanför planen. Även om det inte är tillåtet med tacklingar på samma sätt som i ishockey så har jag genom åren sett många tryckare som fått spelare att flyga både 2 och 3 meter utanför planen. Dessutom kan de tappa balansen (tex genom att någon är ful och slår bort deras skridskor med sin klubba) och komma farande genom sargen, eller få den med sig när de kommer farande mot dig. De bästa bilderna blir vanligen kampbilder, flygturer och frilägen. Även hörnor och straffar kan bli bra.

En frilägessituation under semifinalen mellan Finland och Ryssland i 2009 års bandyvm

En frilägessituation under semifinalen mellan Finland och Ryssland i 2009 års bandyvm

Baseboll å den andra sidan är långt ifrån snabb, annat än när de kastar bollen. De bästa pitchrarna i USA kastar bollen i över 160 km/h! Vad är då intressant att fota här? En bild från bakom catchern mot den pitcher som börjar matchen för respektive lag är ofta uppskattad. Det kan dock vara svårt att få en bra sådan bild på många arenor. Annars är de två vanligaste ställena att fota från utanför 1:a respektive 3:e bas. Från positionen vid 1:a bas fångar du rätt bra bilder på högerhänta slagmän, medan du bäst fångar vänsterhänta från 3:e. Även bilder på singlar (personer som tar sig till 1:a bas på sitt slag) och på brända vid 1:a bas blir bra härifrån.  Från 3:e bas står du bra till när någon försöker stjäla 2:a bas, och även 3:e.

Här stjäl en av Sundbybergs spelare andra bas i en match mot Stockholm.

Här stjäl en av Sundbybergs spelare andra bas i en match mot Stockholm.

Om ni någon gång ska fota en idrott som ni inte tycker har så mycket action, försök att hitta en annorlunda vinkel (fungerar även i actionsporter).

Regerande svensk mästare och vinnare av 2009 års svenska tour, Marcus Källström, har hamnat i bryderier.

Regerande svensk mästare och vinnare av 2009 års svenska tour, Marcus Källström, har hamnat i bryderier.

Och som vid allt annat med foto, öva, öva och öva.

Du kan följa upp alla kommentarer genom RSS 2.0 feeden. Du kan lämna en kommentar eller trackback från din egen site.
2 Responses
  1. Snygga bilder som sjutton och jättebra artikel tycker jag! Verkligen fartfyllda, jag gillar nog baseballbilden allra bäst men det var schysst tryck i bandybilden också. Den liknar lite en hockeybild jag hade som liten med dåtidens hockeylegend Börje Salming :) Fast då var det Salming som klämde upp en ryss i sargen så det tjongade om det.

  2. Linkan says:

    Tackar. Jo, basebollbilden är bra, och bandybilden fick faktiskt hedersomnämnande tidigare år i Tidningen Fotos månadstävling.

    Kan tillägga att det jag tycker är roligast med att fota sport är att bilderna är helt omöjliga att arrangera, iaf matchbilder. Sen kan man ju alltid fuska och fota på träningar och be spelare göra olika saker, men det är inte alls lika kul/spännande.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Du kan lägga till en bild till din kommentar genom att klicka här.
Du kan även manuellt ange URL mellan [img] och [/img]-taggar.

Loading Disqus Comments ...