Författare:
• 2009-02-22 17.02

Det är lockande att fotografera månen men inte så enkelt. Därför tänkte jag beskriva i denna artikel svårigheterna med att fotografera månen och hur man kommer runt dem för att ta fina bilder.

The Moon

Månen fotograferad med 300 mm objektiv och därefter beskuren till en motsvarighet av en brännvidd på närmare 600 mm.

Det första problemet har med exponeringen att göra. Om du siktar mot månen och låter kameran sköta exponeringen med automatik kommer du i de flesta fall få en rejäl överexponering av månskivan med svart rymd omkring. Det här beror på att kameran har inte dynamiken som krävs för båda att exponeras korrekt och det är ganska mycket svart runt månen så det blir övervikt åt det hållet i kamerans ljusmätare och den försöker då exponera för den mörkare bakgrunden i stället för månskivan.

Genom att använda spot-mätning eller punktmätning av ljuset kan det vara lättare men det är som regel allra enklast att använda sig av kameran i helt manuellt läge.  För dig som inte har fotograferat i manuellt läge är detta ett gyllende tillfälle att börja med det och det är inte så svårt.

Fullmåne fotograferat handhållet med 300 mm brännvidd och sedan beskuren i efterbehandlingen.

Först är det dags att välja optik. För att få till en maffig måne behöver du minst 200 mm brännvidd. För att verkligen komma nära behövs nästan 600 mm för en digitalkamera med sensor i DX-formatet. Genom att beskära bilden efteråt låter man månen fylla ut den men då tappar man också upplösning eller skärpa så ju längre brännvidd du kan åstadkomma detsto bättre blir det.

Ställ kameran i läge “M” och börja med att justera bländaren till det lägsta talet som är möjligt. På många billigare zoom-tele betyder det bländare f / 5,6 ungefär, har du en mer ljusstark optik kan du få bländare f / 3,5-2,8  ungefär, det är sällan det finns ljusstarkare optik än så. Dock har optiken bästa skärpan som regel mellan f / 8 till f / 11 så om du kan använda stativ prova att ligga i det området.

Stativ kan vara lockande, har du inte stativ men vibrationsreducerande optik (eller kamera) fungerar det också ganska bra att ta handhållet faktiskt om du har bra stöd för dig själv.

Om du använder stativ måste du stänga av vibrationsreduceringen. Annars kan den bli lurad och börja “hoppa” och gör bilden suddigare!

Under a Winter moon

Minneslunden på skogskyrkogården en dag i januari med solnedgång och måne.

Ställ in slutartiden till ca 1/15 s sikta mot månen, låt kameran fokusera och tryck mjukt in avtryckaren tills bild tas. Kolla bilden nu, är den över eller underexponerad?

Rätt exponerad skall månen se lite gråvit ut men det skall gå att urskilja mörkare partier, kratrar, ringberg och skuggor. En överexponerad måne tappar detaljer och blir vit och utfrätt. En underexponerad månde blir mörkgrå. Då kan man efterbehandla bilden men den blir som regel ganska brusig. Det blir snyggare om man får det rätt.

The Moon is a Harsh Mistress by you.

Halvmåne fotograferad och beskuren.

Är bilden överexponerad så ändra slutartiden till 1/30 s i stället. Är den underexponerad får du förlänga slutartiden, kanske till 1/10 s och prova igen. Repeatera tills du ser att du får en bra exponering. Zooma in bilden och kontrollera skärpan, ser den oskarp ut försök jobba med att stödja kameran och dig själv, kontrollera din andning och tryck av mjukt mjukt.

Stativ fungerar men inte med alldeles för långa slutartider eftersom månen rör sig och stativet inte gör det kommer det att bli rörelseoskärpa från slutartider från ett antal sekunder och uppåt. Men för de slutartider som nämns ovan går det utmärkt.

Använd gärna serietagningen och ta 3-5 bilder, kolla resultatet, ta bort de suddiga och kör en serie igen. Repetera ett antal gånger. På det viset kan du få en bra bild även om du har svårigheter med att få till skärpan i början.

I efterhand kommer du troligen få beskära bilden en del för att få fram månen ordentligt.

Ett tips om du tar landskapsbilder med måne är att fota månen separat och exponera den korrekt, sedan fotografera landskapet. Anledningen till detta är att en maffig, lågt stående måne ser inte alls lika maffig ut på foto, där blir månen precis lika stor som när den står högre på himlen. Genom att fota den separat kan du förstora den och göra ett fotomontage. Att förstora månen på det här viset är mycket vanligt och ger mycket mer känsla i bilden. Ungefär 4 x förstoring är lagom för detta.

Chapel in Moonlight

Kapell på skogskyrkogården i månljus. Månen är förstorad ca 4 gånger för att få fram samma känsla som när man stod där.

Kamerainställningar (Nikon D300)

Automatikläge: Manuellt
Fokustyp: Automatisk full 51-punkters
Fokusautomatik: AF-S (Singelfokus)
Bländare: f / 8 (stativ) eller största möjliga vid handhållet
Ljusmätning:  (Spelar ingen roll i manuellt läge)
Serietagning: Continuous-Low < 5 bilder / s
Vitbalans: Auto
ISO-tal: 200-400
Bildformat: RAW/JPEG-FINE

Anders Pettersson

Du kan följa upp alla kommentarer genom RSS 2.0 feeden. Du kan lämna en kommentar eller trackback från din egen site.
12 Responses
  1. Elisabeth Redlig says:

    Tusen tack för tipsen!
    Jag har stått och fotograferat månen ovanför södermalms tak här i Stockholm under några tidiga morgnar, med min Canon Eos 5D Mark II. Med halv-ok resultat men inte mer. Har skyllt dels på för kort tele (24-105), dels på för dålig syn på morgnarna för att ställa in manuellt fokus, dels på omöjligheten i att ställa in autofokus… Många aber att skylla på. 😀

    Tänkte faktiskt på det där med månens rörelser och lång slutartid, men envisades ändå med att fortsätta med de långa slutartiderna. Det ska jag sluta med!

    Så, nu ska jag studera dina ord lite närmare. :)

    Med vänlig hälsning,
    Elisabeth

  2. Ja månens rörelse är ett problem vid längre slutartider men det finns en sak till som kan stöka till det. De flesta spegelreflexkameror är känsliga för vibrationer från den rörelse som spegeln gör när man trycker av. Som värst syns dessa i intervallet 1/2 till 2 s slutartid, något som också är vanligt när man fotograferar månen.

    Jag är ganska säker på att din 5D kan ställas så den har ett spegellås, dvs först fäller man upp spegeln, sedan tas bilden när vibrationerna avtagit. Ett stadigt stativ eller liknande är förstås bra och brännvidder under 300 mm brukar inte ge jättebra upplösning, helst rekommenderas brännvidder på 800 mm eller däromkring och det är inte ett normalt objektiv. Man kanske kunde åstadkomma detta med en telekonverter iofs, 2x telekonverter på ett 300 mm objektiv borde ge bra månbilder, kanske något jag skall titta på vid tillfälle.

    Den bästa skärpan levererar också många objektiv runt f / 8 till f / 11 så där någonstans kan man hålla sig men samtidigt försöka att inte få för många sekunders slutartid heller. En balansgång!

    Länka gärna till dina månbilder så kan vi njuta av dem här, och berätta hur det gick för dig sedan!

  3. Henrik says:

    Ett tips är att ta ett antal exponeringar och lägga på varandra, det finns ett jättebra gratisprogram för det som heter “Registax” som är skapat just för fotografering av månen, solen och planeter. Att fotografera månen är även en utmärkt start för att börja intressera sig för astrofotografering!

  4. Frida says:

    Åh, tack så jätte mycket för tipsen!
    Min kort blev jätte bra, tack en en gång. :)

  5. Tommy says:

    Hmm… det gick inte så bra :-) Testar igen.
    moon1.jpg
    moon2.jpg

  6. Hej!
    Tack för en jättebra sida. Du skriver på ett väldigt enkelt sätt så man förstår utan att känna sig dum.
    Nu ikväll fotade jag månen och gjorde som du sa och det blev väldigt bra för att vara andra gången. Första gången jag fotade så blev den helt överexponerad och lite brusig.

    Men tack vare din hjälp så känns det genast mycket roligare!

    Här har du en länk till min bild om du vill se: http://avantilouice.webblogg.se/images/2011/_dsc0042raw-kopia_166276089.jpg

    AvantiLouice | Foto

  7. Tack för de fina orden det käns fantastiskt att du tyckte om artikeln och fick ordning på exponeringen! Glöm inte att manuellt är nästan alltid bäst om man har tid på sig att fundera på sin bild. Ibland går inte det om man försöker fånga snabba händelser men månen springer inte sin kos så där kan man jobba med kameran direkt på inställningarna.

    Det blev en fin bild, inte helt olik flera andra månbilder som jag har tagit och jag tycker exponeringen var perfekt. Visst är det härligt att se hur skuggorna från kratrarna i kanten dit solen inte riktigt når sträcker sig ut mot det svarta?

    Fortsätt fota månen och kom gärna med ideer till andra artiklar du skulle vilja se här på fotonen.se!

  8. Tommy says:

    Har fått till ett par ganska läckra foto..
    coloured_clouds.jpg
    moon_clouds.jpg

  9. Tommy says:

    Och sedan den mer traditionella som jag tog nu i morse kl 04:01
    moon6feb2012.jpg

  10. admin says:

    Riktigt snygga, gillar verkligen alla tre bilderna måste jag säga! Bravo!

  11. Tommy says:

    Tackar för det admin :-)

    Glömde skriva vilka inställningar jag hade använt. Kan ju vara av intresse för andra som ska ta månbilder, så här kommer inställningarna jag använde på den sista bilden.

    Kamera: Canon EOS 7D med ett Sigma 150-500
    Brännvidd 500mm, Bländare F/8, Exponeringstid 1/500 sek och ISO 200
    Spotmätning samt enpunkt autofokus
    HANDHÅLLET inte att förglömma :-) Men använder ni stativ, så stäng av bildstabiliseringen om det finns sådan och kör med spegellåsning om möjligt.

  12. admin says:

    Ja det är bra tips, vibrationsreduceringen brukar kunna få fnatt på stativ faktiskt. Åtminstone de äldre varianterna, jag har inte upplevt det där på ett tag.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Du kan lägga till en bild till din kommentar genom att klicka här.
Du kan även manuellt ange URL mellan [img] och [/img]-taggar.

Loading Disqus Comments ...