Författare:
• 2008-12-27 02.12

En av de mest användbara sakerna som en digitalkamera har begåvats med är det så kallade histogrammet som är ett diagram som visar hur en bild har exponerats. Detta histogram visar sig ofta helt ovärderligt när det gäller att bedöma hur bra en exponering blev, särskilt som de flesta kamerors display har ett mycket begränsat omfång och det är svårt att bedöma exponeringen genom att bara titta på bilden.

Hur man hittar till histogrammet

Det här fungerar olika på olika kameror men det är beskrivet i manualen hur man får fram histogrammet. På de flesta Nikon-kameror kan man ganska lätt få fram histogrammet när man tittar på bilder genom att först plocka fram en tagen bild, sedan använda fyrvägsknappen (den som har upp, ner, vänster och höger) och trycka upprepade gånger på vänster eller höger tills histogrammet visas. Trycker man uppåt eller nedåt byter man i stället till en tidigare tagen eller senare tagen bild.

När du ser en bild som liknar den nedan har du hittat histogrammet.

Vad histogrammet visar

D70 Histogram Page

Som du kan se visar histogrammet en distribution av antalet exponerade pixlar som en funktion av ljusstyrkan hos pixlarna. En hög stapel till höger i histogrammet betyder att många pixlar i bilden är ljusa. En hög stapel till vänster i histogrammet betyder att det finns många pixlar i bilden som är mörka.

Vissa kameror har också flera olika historgram, t.ex. visas kanske olika histogram för komponentfärgerna rött, grönt och blått samt ett kombinerat (gråskala). I min D70 visas bara ett histogram som är en sorts summering av de olika färgkomponenterna.

Notera de röda vertikala linjerna i histogrammet. Dessa anger exponeringsvärden eller EV som det förkortas. “Avståndet” mellan en linje till en annan motsvarar en fördubbling av ljusmängden (man rör sig höger i diagrammet) eller en halvering av ljusmängden (man rör sig vänster i diagrammet). Genom att titta på hur många röda streck “fel” man ligger kan man bestämma hur mycket man under eller överexponerar sin bild, kompensera för detta och ta en bild till.

En överexponering ser ut på så vis att histogrammet har tryckts ihop i högra sidan. Det betyder med stor sannolikhet att man har fått många pixlar som är helt vita och bilden har blivit utfrätt. Om man i stället ser en hög puckel i vänstra delen av histogrammet och väldigt lite i mitten och till höger betyder det förmodligen att man underexponerar bilden kraftigt.

En överexponering kan man sälla rädda med digitala bilder. En underexponering kan man ofta hjälpa i efterbehandlingen men när man gör det blir bilden också brusig (kornig). Detta gör att det bästa är att försöka få en bra exponering direkt och se till att man behöver efterjustera så litet som möjligt för bästa kvalitet och resultat.

Hur man kompenserar efter man läst histogrammet

Histogrammet är organiserat på så vis att avståndet mellan varje streck motsvarar ett exponeringsvärde, eller 1 EV. Om vi nu har kameran i manuellt läger så kan vi med en kontroll stega bländarens inställning och med en annan kontroll stega slutartiden. Det är så finurligt ordnat på de flesta kameror att varje steg på bländare eller slutartid motsvarar 1/3EV. Dvs, tre steg är 1EV. Om vi säger att bilden underexponerats med 1 ruta så kan vi välja på följande sätt att kompensera:

Antingen ökar vi slutartiden tre steg. Eller så öppnar vi bländaren tre steg. Alternativt så dubblar vi kamerans ISO-världe. Det är dessa tre kontroller som vi har att jobba med. ISO-inställningen brukar också följa “trestegsregeln” dvs step-step-ste lika med 1EV upp eller ner.

Har vi i stället överexponerat bilden gäller samma sak men vi kan då välja att:

Minska ISO-världet, höja slutarhastigheten eller minska bländaröppningen. Genom att bedöma ungefär hur mycket över- eller underexponering vi råkat ut för kan vi därför direkt kompensera och ta en bild till. Bild nummer två kommer efter lite övning bli perfekt eller nästan perfekt exponerad!

Hur man arbetar i manuellt läge

Starta först innan du tar någon bild genom att ställa in lämpliga inställningar. Vid en dag med bra solljus kanske du kan starta inställningen med f/8 för bländaren och 1/500s för slutaren. När du tittar i kamerans sökare finns det som regeln en exponeringsmätare där. Den ser lite olika ut för olika kameror men brukar se ut ungefär på det här sättet:

 3     2      1    + 0 -    1      2     3
< | | || | | || | | || | | || | | || | | >

Som du ser är det en indikator, den är också graderad i EV. Genom att titta på den här kan du göra samma bedöming som kameran gör i autoläget, justera bländare eller slutartid till indikatorn står så nära 0 som möjligt, detta indikerar perfekt exponering.

Ta sedan en bild.

Titta nu på histogrammet. Är bilden över eller underexponerad? Lurades kamerans mätare av att det var stora extra ljusa partier i bilden så andra delar blev underexponerade? Eller tvärt om, fanns det mörk skog i bilden och himlen frättes ut helt? Genom att bedöma med hjälp av histogrammet kan vi nu justera exponeringen i steg om 1/3 EV tills vi får en helt perfekt exponering!

Vill du inte ändra bländare eller slutarhastighet så kan du kompensera med kamerans ISO-inställning i stället. Ett varningens ord dock, har man högt ISO-tal får man ofta mycket brus i bilderna. Olika kameror är olika bra på detta, min D70 är hemsk på höga ISO-tal, men nyare kameror är ofta mycket bra.

Det kommer ta en hel del övning att bli van att läsa histogrammet. Öva i lugn och ro tills du börjar bli van vid att använda manuellt läge på kameran och tills du lärt dig läsa histogrammet.

I automatikläge kan man inte justera exponeringen, där använder man exponeringskompensation i stället. Kolla i manualen hur du ändrar detta i just din kamera. Histogrammet är dock mest användbart i manuellt läge där man har helt kontroll över exponering.

När skall man använda manuellt läge?

Jag använder manuellt läge när jag tar infraröda bilder eftersom kamerans normala ljusmätare är satt ur spel då. Om du har ambitionen att lära dig göra IR-bilder så behöver du behärska manuellt läge. Man tar en bild, kollar exponeringen, justerar och bild nummer två blir oftast riktigt bra.

Vid svåra ljusförhållanden är manuellt oslagbart, kamerorna har idag ofta en mycket bra ljusmätare men den är baserad på att kameran gör ett antagande att världen är 18% grå. Om det alltså är mycket mörka eller mycket ljusa eller omväxlande partier med höga kontrastförhållanden händer det att kamerans ljusmätare blir helt förvirrad.

I manuellt läge har DU kontrollen över hur kameran exponerar. Kanske måste du ta lite längre tid på dig att ta en bild, prova, ta en bild igen men resultatet blir oftast bättre än med automatik.

Nackdelen här är som sagt att om man vill vara beredd att fåna ett speciell ögonblick kan manuellt vara fel. Eftersom första bilden lätt blir helt felexponerad kan ögonblicket man vill fånga vara över innan man hinner kompensera och ta en andra bild. Därför är det bästa att använda det när man har lugnt och ro att jobba, åtminstone till en början.

Du kan följa upp alla kommentarer genom RSS 2.0 feeden. Du kan lämna en kommentar eller trackback från din egen site.
One Response
  1. […] denna artikel rekommenderar vi att du har läst artiklarna om vitbalans och den om hur kamerans histogram […]

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Du kan lägga till en bild till din kommentar genom att klicka här.
Du kan även manuellt ange URL mellan [img] och [/img]-taggar.

Loading Disqus Comments ...